Vips var det fredag igen och jag hade inte lyckats direkt med mitt mål om att få blogginläggen att bli lite tätare. Det är helt enkelt för mycket att stå i och så förstås har jag varit urbota trött tack vare en nedrans bacill som inte vill ge sig. Så är det ibland. För att gaska upp det hela provar jag en ny ensemble och testar hur mitt hår, som nu är kortare med en rejäl bit, blir när jag gör den vanliga läggningen…
Klänningen är från mormors vind. En väldigt bekväm omlottklänning som är perfekt att byta till när man kommer hem från jobbet och vill dra av sig ”jobb-paltorna”. Omlott är ju så himla praktiskt, det måste jag komma ihåg och sy några av den här modellen till mig själv. Det är ju lite som att svepa in sig i en morgonrock, fast finare.
Den vita koftan heter ”Nanette” och är så klart mammas design. När man inte vet vilken färg man vill ha på kofta är det ju jättesmart att ta den vit. Då kan man ha den vit så länge man vill och sedan är det ju bara att färga den. Ibland inser jag faktiskt hur priviligerad jag är som fått växa upp i en textilvärld med allt vad det innebär. Det där med att ständigt ha tillgång till kvalitétsull, färg och annat är inte fy skam det och jag är rackarns glad över det. Koftan är inte stickad i vårt sedvanliga entrådiga utan ett tvåtrådigt som vi funderar på att införa i sortimentet på Färgkraft.
I mina gömmor tog jag fram en lila strassbrosch som jag fick av en bekant till mamma. Strassbroscher, det är fint som snus det.
Så måste jag ju fota de finfina skorna som jag vann på Silversagas blogg häromveckan. De kommer från Bergelin och de är verkligen de bekvämaste skor jag haft. Jag är så himla glad i dem att jag har haft på mig dem nästan varje dag och knappt vill ta av dem när jag går och lägger mig om kvällen. När jag stod och beundrade mina fötter och skor kom Stella och ville vara med. En av hennes favoriställen är nämligen mattan i vardagsrummet, speciellt på förmiddagen då solen lyser in genom fönstret. Så jag fick se till att packa ihop mitt fotostativ och flytta på mig. Hon är så fin gamla Stella….
/ Friday again! I didn’t manage to blog as much as I planned this week either but I blame to much work and a stupid germ that keeps me very tired without breaking out to a real flu. To brighten up things this friday I try on a new ensemble. This dress is from my grandmothers attic. A real new favorite and since it’s a wrapdress it’s very easy to slip into after coming home wanting to change from the workclothes. The cardigan is one of my mothers designs in a new yarn that we maybe will have in our shop later on. It’s a really good thing when one can’t decide what color one wants to take white. It’s so easy to dye it later on and white is a nice option while deciding. While I was taking photos Stella came, it’s her favorite place before lunch to lie on the rug in the livingroom where the sun shines on her through the windows./
